söndag, februari 18

HÖ, HÄST, ELEFANT & NYFIKEN FRÅGA

Blodtopp och vit stjärnflocka, Alba.

 Ikväll har jag varit på Pinchos med Lisa och Kristin. 
Vi pratade om lite allt möjlig mellan himmel och pannkaka och kom osökt in på inredning och torkade blommor. 

 Min Mamma och Faster Amelie gjorde det förr och jag minns att jag var med och plockade smörblommor,det skulle vara de en-stjälkiga har jag för mig. Jag blev sugen på att testa lite andra... så jag prövade att torka en massa olika sorter både från vägrenen och min egna trädgård.

Vill du själv torka några blommor i sommar så kan jag rekommendera eukalyptus, stjärnflocka och blodtopp. De luktar nästan ingenting som torkade, medan många andra sorter lätt luktar lite gammalt hö... som någon häst kanske stått på i sin spilta...
ja, ni fattar vad jag menar...inte jättegott.

Jag var förresten och besökte min gamla barndomsvän Kim. 
Hon har ett eget litet stall med flera fina hästar...
 och jag kanske skall åka dit snart för att få rida på en. 
Göta-Petter va kul!

För länge sedan gick jag på ridskola, lika länge sedan var det som vi bodde grannar, Kim och jag. Hon var liksom min idol och jag vill vara, se ut och göra precis som hon. Vi ritade ofta tillsammans och det blev en hel del hästar. En dag fick hon en egen livs levande häst och jag fick såklart provrida. Mimi hette hon och var en vit fullblods arab. Jag satt upp. Hon stegrade sig och höll på, gjorde exakt allt för att få kastat av mig och jag kommer ihåg hur hon sedan skenade mot stallet för att precis i sista sekund tvärstanna utanför ingången ihopp om att se mig som ett frimärke på dörren...men jag satt kvar, hehe, lite skärrad men ändå. 
Det gick ju bra då, men undrar just hur det kommer gå nu? 
 
 

en kanske skulle ta och rida på en elefant istället?

Jo, det var en sak, en fråga...
hur skall man se på dessa bilder egentligen? 

Jag köpte dem en gång för länge sedan,
enbart för att jag tyckte dom var vackra, lite humoristiska och ganska oskyldiga...inte för att jag såg dem som några sexobjekt, men det är väl trots allt det dem var på den tiden, eller?
jag tycker fortfarande att de är så fina och roliga.
Vad tycker du?

söndag, februari 11

FLER TRISSLOTTER del 5

Mormor och morfars bröllopsfoto. Hon bar svart, så snyggt! halsbandet har jag i en ask på nattduksbordet.

Mormor & Morfar
det var hos dem vi bodde, mamma och jag,
mitt första levnadsår.

Jag minns fortfarande min mormor,
om än vagt så kommer jag ihåg hennes hand
de stora blodådrorna som liksom låg utanpå
precis så som mina gör idag.
Hon var sjuk
redan när jag föddes
hjärtat hade blivit förstorat
p.g.a. dåliga lungor, troligen av all passiv rökning

Morfar rökte nämligen både pipa och John Silver utan filter
men den gubben levde minsann länge till

jag hann bara bli fyra år innan hon dog
-var rädda om Svenne (min pappi) och lilla Jennie
hade hon sagt.
Det känns fint att ha de orden med sig

länge
väldigt länge,
ja ända tills jag fick Fideli 2001
tyckte jag att jag kände hennes närvaro
ibland riktigt starkt (kanske bara inbillning men en fin sån)


Mormor, Iris och Walter
 Här är syskonen Kjällqvist
mormor med det lockiga och långa hårsvallet
och den stora rosetten, Iris i mitten och Walter med slipsen;)

när jag fick se den här bilden för första gången
insåg jag att håret min dotter bär på kanske är
ett biologiskt arv från henne
och inte bara från hennes fars sida som jag tidigare trott

ja, ni ser ju själva



tänk den som hade det håret
själv är jag anboren med fint och spikrakt hår
i den bemärkelsen en hårfrisör nämner det
alltså fint = löjligt tunnt
inte ens en permanent biter,
grrr, orättvist ju!

nog om hår...

nu sitter vi i bilen igen
på väg hem från g-kås den där kvällen
jag skrapade en till trisslott

Vinst igen!
å treklöver dessutom
wow

En syster till, en yngre den här gången.
jag fick en bild
mitt hjärta slog trippla och kvadrulla volter
jag såg mig själv som 17-åring
som min son sa
-mamma, hon ser ut som du, fast MYCKET yngre
barn har ingen känsla för det där med ålder på en dam;)
haha, skämt åsido
hon är yngre, men bara 4 år

inga tips på tjuvtittning dock, bor lite längre bort
men hon har vuxit upp i samma stad som min pappas moster bodde
inte för att jag varit där särskilt ofta, men ändå
vi kanske har gått förbi varandra
högst osannolikt men en kittlande tanke

treklöver, tre likadana...eller ja
två systrar och en bror


nu började jag må lite lätt illa...
var det verkligen sant

jag var tvungen att pausa där
andas lite
smälta och älta
så mycket information
på en och samma gång

för dig som läsare med tänker jag...

vi stannar där en stund.












lördag, februari 10

KÖK, FÖRKLÄDE OCH DOCKSKÅP del:4

Marina och Daisy utanför Strömma storkök.

Vi går tillbaks till det där samtalet.
rrrrrring
hej det är Marina
Hej! det är jag, vet du?

Sen pratade vi rätt länge
jag pratade ömsom som vuxen ömsom som ett barn
undra hur hon ser ut
men jag vet, jag har ju varit där
plinggg, så låter ett mms
 där var hon, på bild alltså
jösses va SNYGG tänkte jag
tyckte inte vi var sådär väldigt lika
men vi hade iaf samma typ av smak på solglasögon :)

sen pratade vi vidare, Marina och jag
 om hur man (läs; jag)
skulle ta kontakt
ja, hur gör man det egentligen? 

...om jag inte hade långa naglar innan
så blev dom ju inte direkt längre under det här samtalet...

jag frågade om hon ville vara mitt förkläde
ett sådant kunde ju vara bra att gömma sig bakom 
om man vill ta sig en närmre tjuvtitt 

Vi åkte dit
kollade på alla prylar
jag kände en liten knuff i sidan
där e hon, sa Marina

Jag traskade fram 
kramade om henni och sa 
ÄNTLIGEN!
hej på dig Syrran! 
här har du mig
your long last syrra

näää, det gjorde jag ju inte alls det
vad tror du om mig egentligen
hon kunde ju ha dött på fläcken
och hur skulle det då gå på auktionen!?


jag blev blyg inombords och kunde knappt titta
det kändes nästan olagligt
 jag bara smög omkring som värsta FBI-agenten

noterade att hon var lite kortare än jag
och mycket gulligare
hon hade grön-bruna, glada och glittriga ögon 
och håret uppsatt i en pigg svans

ännu fler förkläden :) kanske Marina och jag. Fast det är jag som har förklädet i denna bilden... å så Izzy

jag spanade in det här dockskåpet
som ett antikt & gulligt litet Strömmakök
fast något lortigare då ;)

jag ropade dock inte in det
däremot blev 8 kristallglas mina 
exakt likadana som jag ärvt av min
mormor och morfar
ett tecken kändes det som
ett bra

Ploiijng
Lennart igen...

del 3





fredag, februari 9

MÄNNISKOR I JULKLAPP, min historia del 3

Gullig hund inropad på Hebergs auktioner. En 15 års present till någon tydligen, för enkom 12 kr.

Lennart och jag fortsatte chatta
och han sa att han kunde kolla upp det där med eventuella syskon
En gång hade han minsann gett sin svärmor ett i julklapp
vilken grej, en människojulklapp
Sedan blev dom tydligen bästisar
och tog igen de många år de inte visste om varandra
sa han.
vad mer kan man önska sig liksom, jag bara undrar?
ja ja, fred på jorden osv, men ett syskon, ett mänskoliv att ta del av
en historia, likheter och olikheter

nu är det ju inte så att det råder någon slags brist på syskon för min del inte
jag har fyra finfina, alldeles helt perfekta syskon
varav ett övervakar mig från andra sidan
som nu när jag står här och skriver t. ex.
då dyker han upp med sin närvaro, jag inbillar mig det iaf
för det känns bra och fint. kanske är dom här båda två, Martin och Mamma.


Min coola syrra från förr, mitt första syskon, när hon bakade sitt tredje barn.

Jag sitter i bilen
på väg hem från mitt/vårt årliga besök på G-Kås
på jakt efter eventuella julklappar

Plojing...
ja så låter det när man får et meddelande på messenger.
Det var Lennart.
Han sa att han hade lite info om min biopappa och lite annat som kunde vara intressant
ville jag veta nu eller när vi skulle ses till våren, det var frågan?
Ja ba, HIT ME! (med skräckblandad förtjusning)

  *En vecka före G-kås-resan hade jag varit på en mysig "julshopping"
hos mina vänner på FGL
vi var några stycken tjejkompisar där samtidigt,
en av dem undrade om vi inte skulle ta och åka på nästa auktion
på Hebergs auktioner.
hon visade mig en bild på en lampa som det bara stod mitt namn på liksom
nämen jooo, jaaa, det kunde ju va kul
där hade jag ju aldrig varit
och dessutom kunde jag knappt minnas när jag var på auktion senast*

Plojing...

Lennart igen
det som nu radades upp kändes lite hissnande
jag var som en vuxen
som skrapade trisslott på trisslott
på den första lotten var det vinst!

En storasyster...
sedan 1996 driver hon tillsammans med sin man, Hebergs Auktioner

WHAT! lite dåndimp på det sammanträffandet
jag började svettas lite
kunde inte avgöra om det var pga
informationen jag just fått
klimakteriet
eller helt enkelt "rövrosten" i sätet som var på tre pluppar
(rövrost är alltså = stolsvärmen i bilen,
det uttrycket har jag lånat från min vän Lisa :)

Jag tycker du skall åka dit sa Lennart
jaa sa jag och kände hur pulsen ökade
Du kan ju alltid köpa nån dyr grej tyckte han.

Jag blev så nyfiken
på storsyrran
kände att jag både ville och inte ville
åka dit
jag ringde upp min vän Marina, som jag vet varit där många ggr
och som också var med i den tidigare diskussionen kring auktionen
jag berättade allt det här om min "nya" syrra
och vi bestämde där och då att vi skulle åka
hon för att buda, jag för att tjuvtitta.

jag skulle vilja säga att jag just fått en oslagbar människojulklapp.




torsdag, februari 8

MAMMAS KUSIN OCH TYPISKA MIN, min historia del2

Pappi, mammi och moster. 1974 på Stommen. Kolla in de coola frillorna, maj gad.

Vi började chatta lite på Messenger,
Lennart och jag.
och en del bilder trillade in.
Han berättade att han försökt prata lite historia 
med min moster och morbror,
men att de inte var speciellt pigga på att prata om det som varit.
Jag har aldrig fattat varför de inte vill prata om barndom och uppväxt,
men kan verkligen förstå det nu.
Den var inte helt enkelt om vi säger så.
Det är dock en helt annan historia...
jag återkopplar till den lite längre fram.

I alla fall,
Jag frågade om han kände till att jag hade en biopappa.
Tänkte att han kanske gjorde det, 
men nej,
det visste han inte.


  Mamma var ju så ung när hon fick mig 
och på den tiden var det säkert inte helt ovanligt 
att man blev ivägskickad.
sånt har man ju sett på film iaf 
Det kunde ju var ohyggligt skamligt och genant 
för resten av familjen och släkten,
hon bodde ju fortfarande hemma och allting

men nähädå, hon fick allt stanna kvar.
något annatvar det inte tal om.

Både mamma och jag bodde på Ekeborg
hos mormor och morfar tills det var dags för mamma
att börja plugga igen.

Mamma sitter på Torstens axlar, Lennarts storebror.


























Jag berättade vidare att jag inte velat rota i det där med biopappan eftersom känslan och oron kring att min riktiga pappa 
och mina syskon skulle ta illa upp,
känna sig sårade
som om inte de dög.
att jag skulle vara illojal och röra till,
förstöra familjebanden osv.

Hjälp vilken ångest det lilla barnet i mig får när jag tänker på det.Det är inte helt lätt att handskas med som vuxen heller faktiskt.En knepig grej att förhålla sig till som jag tror att jag långt ifrån är ensam om.


Det här är min mamma som barn.
med fingret i mun, inte tummen inte näråå,
pekfingret skulle det vara och inget annat.
sedan andra handens fingrar 
snuttrandes med en hårslinga.

så där gjorde hon även som vuxen faktiskt
inte bara det där med håret,
även fingret i mun.

 kolla in mormors coola dojor och fina hårband!

å så var det nog från början, 
kanske till och med i fosterstadiet tänker jag
ja, minus hår då.
men kolla så himla GULLIG! 
jag dör,
jag vill krama henne
länge och hårt vill jag kramas,
inte ont hårt,
utan mer varmt och kärleksfullt hårt
på riktigt kramas du vet.
klappa henne ömt på kind 
viska i hennes öra
du duger, du är bra, sååå bra
tro aldrig något annat.



På bilden ovan ser du familjen Kjällqvist, 
Carl & Jenny med barnen Iris, Walter och Gunborg.
Min mormor Gunborg (Bojan) var yngst i syskonskaran.
Jag tror att fotot är taget 1911, då var mormor 2 år.


Det var något den familjen aldrig gjorde, kramades.
Konstigt! ja det tycker jag också, 
men det finns en förklaring till det
och den heter tuberkulos.

Mormors mamma Jenny dog i sjukdomen 41 år ung, 
men långt innan dess utfärdades ett kramförbud
barnen fick helt enkelt inte ha någon fysisk kontakt med sin mamma,
Jenny, ja det är henne jag har fått mitt namn efter förresten.

Det där kramförbudet har satt djupa spår vill jag lova
påverkat även mig och Lennart,
det är sånt som kallas socialt arv.
tänk vad det kan sitta i.

jag får pausa här.
vi hörs vidare
om du vill och har lust

Hej!






onsdag, februari 7

JAG HAR EN RIKTIG PAPPI, min historia del1

Ugglan, som är en doftlampa, låg i en div-låda som jag ropade in på Hebergs auktioner.

Jag har en riktig pappi,
en som vill vara min. 
Det är han och jag på bilderna i berlocken 
...som varit min mammas.


Smycket fick mamma av farmor vill jag minnas att hon berättat.
Det är förresten så himla mycket jag vill minnas, 
så himla många...
historier, människor, nära och kära och djur. 
och frågor som jag inte kan få några svar på,
inte av henne iallafall.


3 månader gammal,
sedan dess har jag haft en riktig pappa.
Det har jag alltid vetat,
att han var på riktigt 
men när jag var närmre sju fick jag mitt första syskon 
och då även reda på att jag hade en biopappa.
Näää, ingen sån man går på bio med
utan en biologisk,
en sån som man delar lite av sitt dna med.


 

Jag minns det nästan som igår,
vad jag hade på mig och hur jag plötsligt blev någon annan.
Min historia förändrades och det var så mycket jag undrade som jag inte vågade fråga,
p.g.a. vill inte göra någon ledsen.
så det blev lite grann locket på.

Jag fick fler syskon 
men det var inte förrän mamma blev riktigt sjuk en gång 
som de också fick veta,
att jag liksom även hade en annan pappafigur, 
en som jag fortfarande inte har träffat eller ens sett på bild
och jag har faktiskt ingen större lust heller.



Strax före förra julen, alltså 2016
fick jag en vänförfrågan av en man
Super skumt tyckte jag till en början, vem är det här???
med en tecknad profilbild och allt
men med ett efternamn som ringde i en klocka.

Det här känner jag igen.
Jag tryckte på godkänn 
något senare fick jag ett 
Hej! vad kul...
det var Lennart som är min mammas kusin.
ja, han är inte bara mammas kusin utan även släktforskare :)

fortsättning följer...

onsdag, januari 24

PLASTHÄSTAR



Förutom grejerna i mitt samlarskåp så har jag typ 1000 leksaker.
Igår tecknade jag dem när jag var hos Jenny o Jens.
Vilken lyxig stund. Jobba sida vid sida med sitt egna och 
ändå ha sällskap, snacka om ditt och datt, kolla i böcker och bli inspirerad.

ps. utökade min samling i skåpet ett par porslinshästar.

ART, 004



Jag håller på med en grej, ja eller flera grejer faktiskt.
Den här hästen te.x. Jag fick den av min mamma. 
Den har fallit i golvet och brutit örat och sedan när jag tecknade av den så föll den
omkull och bröt alla ben. Lite lim fixade det. Tänker inte slänga den...art no 004.


Porslinshäst på playwood...fortsättning följer.

tisdag, december 12

WHO RUN THE WORLD?

 Who run the world?
hos oss är det ganska tydligt.

DOGS!

Han kan inte hjälpa det....vi låter ju honom.

Fast eftersom han har så fria tyglar får han
också ställa upp på våra lekar emellanåt.
Tror inte han lider...vi låter honom tro att han leder....flocken :)
å det finaste man har sätter sig på bordet, så det så.

måndag, november 20

KUSLIGT RARA


För en tid sedan döptes min brorson och jag hade fått frågan om att fota lite.
Ok, måste ha blixt nästa gång, men skit i det nu.
Kolla bara vilka fantastiska ungar.
 

Det fanns så fina "miniprästkläder"i församlingshemmet.
Jag fick lust att ta med dem hem då Halloween var i antågande.


Tror att syskonparet till höger kände samma sak :)
Kusligt rara.

<3 br="" kta="" liksom.="" rlek="" s="" syskonk="" vilken="">

söndag, november 5

SKA VI HÄLSA PÅ?!


För ett litet litet tag sedan berättade jag om ett bokprojekt
på andra sidan gränsen, närmare bestämt Norge.

Här är själva författaren, Maren Ingeborg Gråblomst.


 Jag blev nyfiken på människan bakom texterna,
så mörka, sköra och vackra,
 och googlade lite förstås.


Jag tror Marens hem återspeglar insidan och minnen
som hon bär närmst sitt hjärta.

Samtidigt fullt av sprudlande kreativitet och växtkraft.

Hennes hem är som en saga i sig och jag vill hälsa på :)

lördag, november 4

EN LITEN STJÄRNA FYLLER 9


 Vi tog ett "dagens visdomskort"
Touch the sky, stod det.
Hon- Vad betyder det?
Jag- Att du kan nå skyarna.
Hon- Aha, att jag kommer bli något stort :)

Yes! jag hoppas att hon har den fortsatta förmågan att tolka på det viset.
I dag fyller hon 9.
Håll utkik, hon kommer slå oss med häpnad tror jag. (typiskt partiskt mammiuttalande)



I FELL IN LOVE...PLANERAR ETT RÅN...YOLO!


Asså, vad säger man?
I JUST FELL IN LOVE with ANNE VEST creations.


Blev bjuden på ett mysigt litet event på FGL
Precis när jag skall kliva ur bilen ser jag ryggtavlan på en tjej
iklädd världens finaste jacka mitt norra öga någonsin skådat.
Gahhhhhhh!

Ser att kvinnan går med bestämda steg åt samma håll som jag är på väg,
rätt in i butiken...det var Karoline de la Concha. Mycket trevlig tjej
skall jag tillägga. Jag fick ju prova jackan och allt...sen var jag fast.

Plötsligt får jag en hint om att ögonstenen är till salu.
JA BA, kved inombords, Aahhhg.

Hur löser jag detta.
Grubbel grubbel 
( som professor Baltazar ni vet, trampa trampa, fram och tillbaka, å så PING!)

Fick en alldeles lysande idé.
Jag rånar mig själv på pensionspengarna.
Försjutton gubbar, vem vet om man ens blir pensionär???
om jag skulle bli det, så rånar jag en bank...det kan inte gå fel.
Antingen kommer jag undan och blir rik som ett troll,
alternativt, åker dit så det smäller om det och får rena lyxliret i finkan.
Bättre mat en på äldreboenden har jag hört. Jag slipper städa och tvätta 
och sen kan ni ju själva fantisera om vilka historier jag kommer få höra i
rastgården, uppehållsrummet och vi trefikat. För fikar gör man väl i finkan?

Besök sådär sporadiskt, precis som på åldringhemmet.
Ja, ni hör ju själva. Det kan bara bli bra.
Jackan är min och jag kommer bära den med kärlek och stolthet.

YOLO!

fredag, november 3

JAG FINNS PÅ BANG, GOD JUL!



Hej!



Vet ni, jag finns nu mer på Bang butik i Göteborg
på Södra Larmgatan. I närheten av Artilleriet kök.

Ja.
 eller jag och jag,
 mina banditer finns där,
 en del av dem i alla fall.


De passar fint i 
storarummet, 
sovrummet, 
barnrummet, 
ja alla rum faktiskt.

Utmärkt som present t. ex. 
julklapp, 
födelsedag eller 
dopgåva.

Bang är en liten rar och smart butik med 
kläder, inredning och leksaker.

Samtliga med hållbarhetstänk.
sånt jag gillar....hållbarhetstänk.




I dessa tider (jag syftar på klimakterietider) 
då jag överraskar mig själv med spontana inköp 
som jag egentligen kanske inte borde
 (pga, inga pengar alt jag vet inte vart jag är på väg...stilmässigt)

Kärade plötsligt ner mig i en blommig, 
ja du hörde rätt, BLOMMIG klänning från Bric-a Brac
 


Jag kanske måste ha den ( ap-smily med händerna för ögonen)
 
Kika in där för fler finheter och säg hej till mina banditer,
eventuellt köp en :) 
om jag i förvirringenstid skulle glömma...
GOD JUL!

fredag, oktober 13

RIK OCH FRI




Det sista nu, av sprakande färg, tills allt återgår i brunt och vila.
Njuter de dagar vädret tillåter, att sitta ute men kopp kaffe och le lite,
som idag till exempel. Det är stunder som dem som jag känner mig rik och fri.


onsdag, oktober 11

ILLUSTRATIONER till ett BOKPROJEKT


minnen som dyker upp igen...



att vara ensam och ledsen,
att välja vara ensam och ledsen
 

befinna sig i en bubbla,
sin egen bubbla....där ingen kan komma in.


lite illustrationer för ett bokprojekt på andra sidan gränsen.
Jag följer det med spänning.

PLJONG PLJONG...SPEL UTAN SÅNG


Direkt efter hemkomst, -mamma, jag har lärt mig spela en låt...
ska jag spela, så får du gissa?
 
javisst lille barn, stäm upp bara så skall jag lyssna.
 

Pliong, plijong...jo så låter en gitarr.

Barnet- hörde du vad det var för låt?
 något tveksamma mamman PGA. visste inte att hon börjat spela knappt
-nja, spela en gång till
plijong plijong...det är ju Ed Sheeran hör du väl! säger det lille spelgalde barnet

mamman- jo, ja, nu hör jag :)

 Hon fick en gitarr i julklapp...
Önskar av hela mitt innanmäte att hon fortsätter gilla att spela på den.

tisdag, oktober 10

JEANSPÅSAR att GÖMMA "FULA" KRUKOR I, ENKELT DIYTIPS


 Har världens enklaste knep för att dölja krukor som du kanske tröttnat på
eller tycker är riktigt fula...för man behöver ju inte göra sig av med allting.
Man kan spara, jooo, SPARA
...vet ju aldrig när de kan komma till användning.
Ett par jeans som blivit för stora (eller kanske för små), blivit trasiga
och väntar på saxen för att förvandlas till ett par shorts, eller en modell som 
man bara inte kan ha på sig längre...PGA  cringe worthy, men när inköp
gjordes så kostade dem skjortan. ja du vet säkert.

Plocka fram dem nu!


 



Voila! en krukpåse, eller byxkruka eller, nja...du kanske har något bra förslag på produktnamn.
Så smart och snyggt om du frågar mig.

och det är som med allt annat hos mig, det tenderar att bli mycket.
Snart har jag väl krukpåsar överallt.


Förresten, man kan ju gömma allt möjligt i dem,
gamla sockor och fjärrkontroller tex. Grrrr
Kanske sig själv med.
Man kryper in i påsen och försvinner...en stund...för att samla energi
och leta efter tålamod. Långt därinne i botten på påsen finns det.
Det är jag säker på.




Var tvungen att testa lite.
Jeans passar till allt ju!


Passar utmärkt i hop med brunt också.
Jag säger det igen... Albert & Herbert är mina stilikoner. 
Dom sparade minsann på saker som kunde vara bra att ha...
...till allt möjligt.

Släng nu inga jeans förrän du funderat på vad du skulle kunna göra med
dem förutom shorts då ;)